Lång tur...

Ja på fm. idag så satt jag och jobbade med ett projekt som min arbetsledare gett mig. Sedan efter lunch så hade Ilska och jag en träff med Maria.H, men innan det så ringde Leif (ortopeden) och sa att jag kunde komma och hämta mitt tumledsskydd. Så jag och Ilska gick och klädde på oss...eller ja bara jag, Ilska behövde ju bara ett koppel runt halsen så var hon klar, så gick vi ner på stan vid 13-tiden. När vi var halvägs ner så ringer Syrran som vill komma och säga hej, så vi bestämmer en träff nere i stan istället. Det var då bara att lägga på en remm och skynda sig till Leif och sedan skynda till syrran för att hinna säga hej innan vi skulle upp och träffa Maria. Blev lite stressigt, men men det får man stå ut med ibland.

Daten med Maria gick upp mot Åsberget och när vi går där i skogen så börjar jag berätta om att det har hänt att Ilska dragit iväg från mig och hur rädd man blir när hon sticker. Och vad händer då... Ilska försvinner längre och längre bort och med nosen i vädret och lyssnar inte alls på att jag vill att hon ska komma tillbaka. Så Maria och jag blir stående i skogen utan hund, så det blir till att ropa och vissla eftre henne och efter lite mer än 10 min. så kommer hon trippandes bakom oss och alldeles blöt. Men då blev det att gå i koppel för henne restan av vägen. Förutom Ilskas lilla bravader så var det en riktigt trevlig prommenad, ja det är ju alltid trevligt när man har bra sällskap =)

När vi kom hem var klockan efter halv fyra, så det blev en väldigt lång promenad idag, kanske tur det eftersom att Jörgen och jag ska iväg och träna lite ikväll. Ilska kommer nog inte märka att vi är borta, hon lär sova hela tiden!

Vet inte vad jag ska göra med vår omöjliga hund som drar iväg med världens fart iband när hon får upp ett spår, det är inte lätt att konkurera med ett viltspår :(


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Stammis?

E-postadress: (publiceras inte)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0