Ilska

Igår var vi ute i Fjällåkern hos Maria och Cash, där vi skulle ta vår lång promis. Vi tog på oss stövlarna för vi tänkte att det är nog blött och kanske lite snö skulle det finnas kvar....


men detta var ju ett skämt, 1/2 m. var det där vi skulle gå, så vi fick verkligen plumsa i snö. Men det var väldigt uppskattat hos hundarna...härja i snön är alltid populärt ;)


efter vägen träffade vi på en huggorm....fy, var väldigt rädd att hundarna skulle vilja snusa på den. Men det gick bra och på tillbakavägen så hade den slingrat iväg.

Men vilken tripp det blev....
Det var så himla mycket snö att vi blev less att plumsa, så vi knatade in i skogen där det var torrt och försökte ändå hålla kolla på vart stigen gick. Men efter en stund så tyckte vi inte att det fanns någon stig kvar, men som man alltid tänker: "Men vi går bara en liten bit till och ser om inte det är något där framme" vi gick och gick och gick över en massa myrmark. Tycker själv att myrer är lite små skrämmande då jag vet att det finns myrar som kan vara tvärdjup utan att man ser det.

Ja men i alla fall så bestämde vi oss för att vända om för att leta upp stigen igen. Och på vägen tillbaka över myren så jag vek ut lite där det såg ut att vara lite torrare, så helt plötsligt sa det slaffs och så var hela mitt höger ben nere i mossen, ända till rumpan sjönk benet ner, som tur var så hade jag mitt vänstra ben "uppe på land". Men precis när jag ska försöka dra upp benet så kommer Ilska och ska kolla vad jag sysslar med. Ja och vad tror ni händer?!!!......japp, hela hunden åker ner i mossen. FAAaaaan!!!! Det enda jag tänkte på i denna stund var att försöka få tag på hennes halsband och på så sätt försöka dra upp henne. Men innan jag visste ordet av så hade hon tagit upp sig själv...Puh!

Nu var det bara jag som var tvungen att ta mig upp! Hela benet, strumporna och stöveln var full med kallt mossvatten. Brrrr av med strumporna och gå barfota i en ofodrad stövel i snön, jag kan lova er att det var kallt. Så nu var det bara en sak att göra...gå tillbaka tillbilen, för inte tänkte jag gå flera timmar med en helblött höger ben. Men efter några meter så kom jag på att det faktiskt låg något väldigt vatten känsligt  i min högra byxficka. Min telefon...IGEN!!! Min förra mobiltelefon hamnade ju oxå i vattnet, men som tur var så verkar denna klarat sig (peppar peppar). När tillbakavägen började bli bar (snöfri) så var det jag som tog stöveln under armen och gick barfota på grusvägen. Men en isfot så var jag helt bedövad och kände inte gruset alls och marken var mycket varmare än vad stöveln var.

Haha! Vilket äventyr, skönt var det att komma till Maria igen och få låna lite varma kläder. Så för att vara en långpromenad för mig och Maria så blev detta bara en pillis, vi var bara borta i 1 tim. men hundarna fick busa av sig ute på Marias tomt när vi kommit tillbaka. Så Ilska var ändå trött och nöjd när vi kom hem :)


Idag fick jag för mig att jag skulle ut och springa med Ilska...och för att inte ha srungit på 3 år så tyckte jag att jag gjorde det bra. Jag/vi orkade springa 3 km. utan att stanna en enda gång, jag tror minsann att alla långpromisar ger lite kondition minsann. Men trött var jag efter detta, medans Ilska inte ens flåsade...hon hade nog gärna tagit ett varv till utan promblem ;)

På eftermiddagen blev det ett eftermiddags besök hos syrran. Så jag bakade en blåbärspaj och tog med mig, så vi kunde ha fikastund ute i solen.

Mysigt värre tyckte Emma ;)


Ilska hade även hon tur att få sig ett ben av Emma.


Sedan var det gräsklippning och bus med Ilska som gällde innan det var dags att åka hem igen.


Lille Erik var nöjd att ligga i vagnen och filosofera :)