Skit Spår
Ja imorse så bestämde jag mig för att ta med Ilska ut i skidspåret, vi åkte först upp och kollade om det var spårat...
Jo men visst var det de :) Så då stack vi hem till mamma och pappa och hämtade skidorna och åkte upp till spåret igen.
Detta spår är en favourit eftersom att det inte är så många som känner till det och vi behöver därför inte få så mycket sällskap. Ett gott tecken var oxå att spåret inte var nyspårat, så ingen hade varit där nyligt...
gick kanoners från början och efter ett tag så kommer vi fram på skyttisspåret och där var det alldeles nyspårat. Så vackert att få glida fram på snön i detta vinterlandskap :)
Men när vi skulle vika av igen på det sämre spåret, så tyckte jag att jag inte kände igen mig...det drog alldeles förmycket till vänster och naturen kändes inte alls bekant. Men orolig var jag inte, någonstans skulle vi väl allt komma fram och det gick ju alltid att åka samma väg tillbaka ;)
Men gisses... han som kört med spårmaskinen kan aldrig ha spårat där tidigare, för spåret gick på ett helt annat ställe än vad det brukar. Över små branta kullar så jag trodde att skidorna skulle knäckas av flera gånger och trädgrenar som låg över spåret och ibland fick man ducka för att inte få en trädgren i ansiktet. Tur att jag har en öppen krok på dragbältet så det går snabbt att släppa lös Ilska, då man inte vill att tempot ska gå alltför fort.
Nej nu kände jag inte allt igen mig så jag tyckte det var dags att stanna och ta fram GPS:en och se vart man egentligen befann sig. Ja och enligt den så var jag borta mot Arnäs och inte så långt ifrån E4:an!? WHAT!!? Men spåret började nu äntligen att vika av mot höger och åt rätt håll mot Järved igen, så vi kämpade vidare och hoppades att vi skulle komma fram på rätt ställe.
Och efter ett tag började jag känna igen mig igen och det dök nu upp röda pinnar vid sidan om spåret, så spårmaskinsmannen måste tillslut lyckats lokaliserat sig tillbaka till rätt plats.
Och härligt blev det, för nu fick man se solen lysa upp över bergen :)
Men jisses vad spåret nu blev dåligt och fruktansvärt lite snö och....
ja här rann det vatten över spåret...hur tar man sig över detta....ja sakta men säkert så kom jag över på rätt sida. Men vad väntar mig då nedanför brantbacken.....
en massa sly! Någon som fått för sig att avverka så här mitt i vintern precis över skidspåret och bara lämnat kvar allt! Hur är det möjligt? Och hur tar man sig nerför en backe jätte sakta? Jo man släpper lös sin hund och plogar hela vägen. Men då det komm ett träd som låg över hela skidspåret gick det inte att ploga längre, det var bara att blunda och be att skidorna skulle åka ovanpå trädet och inte under! PUh, men bra gick det....vilket riktigt skit spår detta var i år. Måste komma mera snö för att detta spår ska vara åkbart igen. Och man kanske inte ska ge sig ut för att åka skidor på fredag den 13:e eller hade det inget med saken att göra?? Vem vet!!?
Nej vi måste nog ta och hitta oss ett bättre spår, ett som ligger lite mer öppet så att snön tagit sig förbi träden och landat på marken och inte stannat kvar på trädtopparna.
Jo men visst var det de :) Så då stack vi hem till mamma och pappa och hämtade skidorna och åkte upp till spåret igen.
Detta spår är en favourit eftersom att det inte är så många som känner till det och vi behöver därför inte få så mycket sällskap. Ett gott tecken var oxå att spåret inte var nyspårat, så ingen hade varit där nyligt...
gick kanoners från början och efter ett tag så kommer vi fram på skyttisspåret och där var det alldeles nyspårat. Så vackert att få glida fram på snön i detta vinterlandskap :)
Men när vi skulle vika av igen på det sämre spåret, så tyckte jag att jag inte kände igen mig...det drog alldeles förmycket till vänster och naturen kändes inte alls bekant. Men orolig var jag inte, någonstans skulle vi väl allt komma fram och det gick ju alltid att åka samma väg tillbaka ;)
Men gisses... han som kört med spårmaskinen kan aldrig ha spårat där tidigare, för spåret gick på ett helt annat ställe än vad det brukar. Över små branta kullar så jag trodde att skidorna skulle knäckas av flera gånger och trädgrenar som låg över spåret och ibland fick man ducka för att inte få en trädgren i ansiktet. Tur att jag har en öppen krok på dragbältet så det går snabbt att släppa lös Ilska, då man inte vill att tempot ska gå alltför fort.
Nej nu kände jag inte allt igen mig så jag tyckte det var dags att stanna och ta fram GPS:en och se vart man egentligen befann sig. Ja och enligt den så var jag borta mot Arnäs och inte så långt ifrån E4:an!? WHAT!!? Men spåret började nu äntligen att vika av mot höger och åt rätt håll mot Järved igen, så vi kämpade vidare och hoppades att vi skulle komma fram på rätt ställe.
Och efter ett tag började jag känna igen mig igen och det dök nu upp röda pinnar vid sidan om spåret, så spårmaskinsmannen måste tillslut lyckats lokaliserat sig tillbaka till rätt plats.
Och härligt blev det, för nu fick man se solen lysa upp över bergen :)
Men jisses vad spåret nu blev dåligt och fruktansvärt lite snö och....
ja här rann det vatten över spåret...hur tar man sig över detta....ja sakta men säkert så kom jag över på rätt sida. Men vad väntar mig då nedanför brantbacken.....
en massa sly! Någon som fått för sig att avverka så här mitt i vintern precis över skidspåret och bara lämnat kvar allt! Hur är det möjligt? Och hur tar man sig nerför en backe jätte sakta? Jo man släpper lös sin hund och plogar hela vägen. Men då det komm ett träd som låg över hela skidspåret gick det inte att ploga längre, det var bara att blunda och be att skidorna skulle åka ovanpå trädet och inte under! PUh, men bra gick det....vilket riktigt skit spår detta var i år. Måste komma mera snö för att detta spår ska vara åkbart igen. Och man kanske inte ska ge sig ut för att åka skidor på fredag den 13:e eller hade det inget med saken att göra?? Vem vet!!?
Nej vi måste nog ta och hitta oss ett bättre spår, ett som ligger lite mer öppet så att snön tagit sig förbi träden och landat på marken och inte stannat kvar på trädtopparna.
Kommentarer
Trackback
