Ilska

Ja idag tog Ilska och jag bilen till Terrassen, då vi skulle gå efter Gulaleden på vår morgonpromis. Jag har länge haft ett sug av att ta mig upp till stugan som finns på Åsberget...ni vet den där stugan som man kan se när man åker efter E4:an (om man inte kör förstås). Så det var vårat mål idag...men hade inte riktigt koll på exakt vart den låg, men jag tyckte att det i alla fall borde vara en stig till stugan.

Ja vi började ialla fall vår färd efter Gulaleden...

Och ganska snart fick vi möte med 2 andra hundar. Och tack vare detta möte hamnade jag på en helt fantastisk stig (jag hade tänkt ta mig upp till toppen och sedan till masten och därifrån leta mig neråt). Men denna stig var mycket lättare att gå, eftersom att det var mera rakt fram och mindre uppför.

Längs efter hela stigen fanns det mycket att titta på...men det var mycket som bara var ingenting oxå, alla dessa kullerstens sammlingat som inlands-isen gjort, träd med konstiga kvistar som kallades häxkvastar m.m. Men det fanns även en del häftiga gejer oxå!

Ilska tog sig ett bad i Bergakungens Duschkabin :P


Ja det stod faktiskt så ;)


Sedan fick vi se ett trädtroll


Sedan fick vi träffa Store Klumpedunsen som slumrat till!


Stötte på en Vril....som är:  en masurknöl som är en utväxt på ett träd. Dessa utväxterna används ibland för att göra skålar, kåsor och andra kärl av.

Så nu vet ni vad en Vril är :)

Efter Vrilen kom ett mysigt vindskydd, där det till och med hade en gästbok som man fick skriva i och så klart gjorde vi det!

Vindskyddet med grillplats

Vår färd fortsatte vidare...

och ett verktyg hade hängts upp i ett träd som använts vid avverkning. Ja efter detta kom vi fram till ett vägsjäl...skulle vi ta oreangea stigen som tog oss snett bakåt eller skulle vi ta den gula som förklarade att det nu innebar bergsklättring...

Äh....vad F*n vi tog bergsklättringen....och hur jag nu tänkte vet jag inte. Hur klättrar en hund i berg? Oooh nu blev det adrenalin pumpning vill jag lova. Det hade ställts ut metallstegar som människor skulle klättra på uppför...men hur gör man när man har en hund med sig?  Ja nu blev det till att hitta hundlämpliga vägar uppför, fick frånbörjan hjälpa till och putta upp lillgumman på rumpan...om man nu kan putta upp en 35 kg. hund? Och nu kändes det som hon vägde det dubbla, för jag höll på att ramla baklänges när puttningen skulle ske. Hade jag orkat så hade jag burit henne uppför, men kära lilla Ilska väger förmycket för att jag ska orka detta. Men efter många om och med så lyckades vi ta oss förbi den brantaste vägen.

-Nej matte det är alldeles för brant, jag tar mig inte upp!
Men med lite hjälp från matte så gick det ändå :D


Så var det mera uppför...


Åh vilken utsikt över Ö-viksfjärden...


mera bergsklättring...och efter mycket svett och lite vatten...

hittade vi äntligen stugan :D

Woho!! Så här ser den ut från nära håll...ja för er som bara sett den från E4:an ;)


Ja jag var med jag oxå, Ilska gjorde inte färden själv ;)

Nej nu skulle vi ta oss tillbaka oxå, men vägrade ta samma väg tillbaka. Inte nerför ett stup, uppför är ok men inte nerför!

Nu befann vi oss högt upp....nu kan vi snacka utsikt.

På vägen hem tog vi stigen vi gått förr

förbi Ås-masten och vindskyddet och lite mer hundvänligare stig!


Mmmm...vem kan tro att vi nyss befann oss där borta vid masten ;)

Ja en härlig morgonpromis blev det och ytterligare en sak jag kan bocka av på min "Att göra lista".