Ilska

Ja i detta läge får man svära....

....efter lunch tog jag bilen till husses jobb, där Mia jobbar och hämtade Bella, vi åkte därefter till JÄBO-stugan för att jag tänkte att där kan de få springa lös och härja bäst de vill!!
Så jag hade två glada och lyckliga hundra som sprang runt mig...ja ialla fall en...Bella var mest inne i skogen och jag var helatiden rädd för att hon skulle dra iväg. Hon gjorde det en gång ifjol och då tog hon med sig Ilska oxå, men det gick riktigt bra, när jag ropade på henne så kom hon. Jag kände att hon måste få en till chans att visa att hon inte drar iväg varje gång man har henne lös!


Två sötnosar som springer omkring


och vattenhål är väl det bästa som finns

men så när jag tänker tanken "att där uppe ska vi vända och gå tillbaka mot bilen" så ser jag hur Bella förvinner längre och längre in i skogen och Ilska vet inte vem hon ska vara med, men drar efter Bella och plötsligt hörs inte ett ljud från dem......alldeles tyst....
...min puls ökar och jag börjar ropa efter dem....men inte ett ljud......då börjar panik känslorna komma!!

Men lugnt och sansat tar jag av mig jackan och halsduken och lämnar de kvar på stället där jag sist såg dem (för att de ska veta att de kommit till rätt ställe om de kommer tillbaka före mig)  och börjar sedan gå runt och ropa...men inget svar och inga hundar.

Jag börjar då smått att jogga fram och prata för mig själv så att de ska höra mig. Jag ökar tempot men ser fortfarande inga hundar...
bestämmer mig för att ringa till Marre, men inget svar...
Vad gör jag???
Tankarna snurrar och jag börjar undra om de börjat bråka så att nån ligger blödande i skogen...tycker mig höra gnäll...men det är bara grävmaskinerna uppe i varggropen.
Jag försöker istället hitta några bra känslor och tankar och tänker att Ilska känner ju tack och lov till den här skogen och hittar hon inte tillbaka där vi sist sågs, så hittar hon ialla fall tillbaka till mamma och pappa. Så jag bestämmer mig för att springa tillbaka till bilen och ev. åka ner till dem och kolla om de är där.
Samtidigt skriver jag ett sms till Marre om råd...hon skriver att de brukar spåra tillbaka till stället där vi sist sågs, så jag börjar att jogga dit...
Vid det här laget har jag nog sprungit 3 km... i jeans och gympaskor.
När jag precis ska vika av in i skogen där vi sist sågs ser jag Ilska komma flåsande mot mig :)

ÅÅååå vilken lycka att se henne!
...men så kommer jag på att Bella var ju faktiskt med oxå...
Var är hon då??
Plötsligt känner jag något mot mitt ben och där kommer Bella...pust...båda är tillbaka...

men då lägger sig Ilska ner på marken 10 m. framför mig och vägrar komma, jag ropar att hon ska komma, men hon blänger ilsket på Bella (hon står bredvid mig) och jag är tvungen att knyta fast Bella i ett träd och gå mot henne, först då kommer hon....

Jag tror minsann att det var någon som var lite förbannad på Bella!

Äntligen har jag båda hundarna i koppel och jag gör klart för dem att de de gjort var fel, sedan bär det av hem.

Så jag har lärt mig en läxa och det är att ALDRIG någonsin kommer JAG att ha Bella lös, hon har bränt sina broar hos mig!!! För detta har aldrig någonsin hänt utan Bella, Ilska har aldrig dragit iväg någon gång förutom när Bella varit med. ska jag gå med dessa 2 damer igen så kommer Bella att vara kopplad var så säker på det!