Livet ger kunskap


I livet finns tekniken för mänsklig utveckling och insikt redan inbyggd. Varje människa kommer att få insikter och lära sig av sitt handlande tack vare att hon får känna på verkningarna av sina egna handlingar. Denna lag omnämns av flera filosofer och religioner och går under namnet Karmalagen. Karmalagen är inte en strafflag. Allting rör sig i kretslopp så också våra tankar, ord och handlingar. Karmalagen är en lag om resultatet eller verkningen av våra handlingar. Ungefär som när vi blandar salt i kaffet så blir det salt och med socker blir det sött. "Som vi blandar får vi dricka".

På samma vis som olika ämnen av materia uppvisar en lagbundenhet finns det en lagbundenhet för det mentala. Vi blandar också olika "ämnen" i våra tankar, ord och handlingar och dessa mentala blandningar ger upphov till olika s.k. "tankeklimat" som skapar olika verkningar eller resultat beroende på sitt innehåll.

Resultaten av denna "mentala cocktail" återvänder till oss, beroende på blandning, som något sött, salt, bittert, eller surt.

När vi utsätts för obehagliga upplevelser skapas ett lidande som på sikt är den egenskap som gör oss medvetna om olika tankar, ord och handlingars resultat och ger således på sikt förstånd och visdom. Vill jag ha sött kaffe istället för salt kaffe så vet jag av erfarenhet att jag måste blanda rätt ämne i det för att få rätt resultat, nämligen socker. Det är inte "synd" att blanda salt i kaffet men det lär oss att det smakar inte sött.

Människans medkänsla eller empatiförmåga bygger på minnet av egna liknande erfarenheter som det vi känner empati för. Utan detta känslominne skulle vi vara helt oförmögna att känna medkänsla med en annan människa.

Så i livet kan vi aldrig möta en oförrätt som vi själva inte varit upphov till. Det kan vara en mycket tung insikt men ger oss samtidigt möjligheten att skapa, forma och förändra våra egna liv i den riktning vi önskar.

/skand.org

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Stammis?

E-postadress: (publiceras inte)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0