Tisdag

Ja jag ligger lite efter på bloggen märker jag, men ibland hinner man bara inte med att blogga! I tisdags så var jag tvungen att åka iväg och tanka bilen för att Ilskas husse var påväg hem och hans bror skulle hämta honom med våran bil uppe i Umeå. Så när Ilska och jag ändå var ute i svängarna så passade vi på att ta en extra promis, åkte till Svedjeholmen upp till Vittsjöstugan. Därifrån gick vi ut till småtjärnsstugan...

Ilska tyckte att jag sölade på alldeles förmycket påvägen dit :P


Välkommen till Småtjärnstugan :D

Ja så mycket roligare var det inte....
men när vi var påväg tillbaka fick jag syn på något vitt som rörde sig framför oss, så jag ropade på Ilska och kopplade henne. Och plötsligt kommer det en....Vit ponny mot oss!!! ....eller.....nej f*n det är en hund hur stor som hellt....och inte stannar han och inte lyssnar han på sin matte som ropar efter honom. Mitt hjärta klappar snabbare och snabbare och pulsen ökar.....då ropar hans matte: -Hej då! Och först då lyssnar han och backar och hon kopplar honom äntligen. Det visar sig att det är en gran danois som stått framför oss. Helt ofarlig var han...puh! Ja en riktig fegis visar det sig, så Ilska och han får hälsa på varandra och jag tror han blev lite kär i henne ;) tur jag har en hund som kan säga NEJ, sluta upp med det där!

När man nu visste att han var helt ofarlig, ja en riktig Scooby doo enligt hans matte. Så vågade jag gå honom nära och när man nu fick se honom på nära håll, krit vit med ljusblåa ögon...var han ju hur fin som helst! Har aldrig i hela mitt liv träffat på en sådan gigantisk hund, jag tycker att våra Leonberger är stora som vägen 60-65 kg. Men denne vägde 80-85 kg. Ja det är så svårt att förklara huir stor han var, inte konstigt att jag trodde det var en ponny som kom emot oss först :P

En bild tagen från google..baar så ni kan få ett humm om hur stor en gran danois kan vara!

helt otroligt vilka bjässar, nästan lika hög som mig...att sådana stora hundar kan vara sådana fegisar?!

När vi surrat lite och hundarna busat lite var det dags att skiljas och dags för Ilska och mig att gå mot bilen igen...men först ville Ilska ta sig ett litet dopp innan vi skulle åka hem :)

Väldigt dimmigt var det denna dag...men det är en hund som simmar på bilden :P

Ja så nu har vi fått hem våra husse igen...känns konstigt nu när man varit själv med Ilska i över 5 v. Men det ska bli skönt att få vila sina ben!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Stammis?

E-postadress: (publiceras inte)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0